3 sep, 2024

Anders Lundin

Husaby på Kinnekulle

|
Författare: fil. dr Anna Nyqvist Thorsson

Husaby på Kinnekulle

Enligt traditionen ska Olof Skötkonung, svenskarnas första kristna kung, ha döpts i Husaby och därtill skänkt hela byn till det nyinrättade biskopssätet i Skara. Ruinerna efter en ståtlig borg av sandsten vittnar också om biskopens närvaro under högmedeltiden. Men borgen är inte det enda storskaliga byggnadsverket från tiden. Kyrkans västtorn av sandsten har särpräglade, runda trapplopp på vardera sidan av tornkroppen och har troligen uppförts under början av 1100-talet. Men vem lät uppföra det ovanliga västtornet och vem lät bekosta exklusiva gravmonument över sina döda anförvanter på kyrkogården? Och vad är det för konstruktion som lämnat spår i form av stora och djupa stolphål med ekstolpar från tidigt 900-tal mellan borg och kyrka? Just nu pågår ett forskningsprojekt för att ta reda på mer om Husabys historia.

Arkeologiska undersökningar har gjorts vid flera tillfällen och på olika platser i Husaby under de senaste århundradet. Härigenom vet vi en del om människors närvaro och handlingar på platsen, men nya insikter väcker också nya frågor. 2023 inleddes därför ett nytt forskningsprojekt för att ta reda på mer om Husabys skiftande funktion och gestaltning under olika tidsperioder.

Ett första steg var att söka med metalldetektor mellan kyrkan och biskopsborgen. Flera spännande föremål såg dagens ljus efter att ha legat i jorden i över tusen år, fynd som berättar om Husabys långa historia. Den kungsgård som fanns här runt år 1000 har förmodligen sina rötter i en storgård bebodd av samhällets högsta elit redan på 600-talet. Ett silverhänge och kostbara spännen tyder på detta. Under 800- och 900-talen är storgården en betydande handelsplats och här finns skickliga guld- och silversmeder som tillverkar exklusiva smycken. Även under 1000-talets första hälft bor människor med kontakter och resurser här och silvermynt och emaljspännen letar sig hit från sydskandinavien eller England.

En georadarundersökning av området i och runt kyrkan visade att det mäktiga västtornet från tidigt 1100-tal sannolikt har en hittills okänd trappa i sten som leder från tornets dåtida golvnivå ned till någon form av källarutrymme under tornet.

Under hösten undersöktes också ett av de påkostade medeltida gravmonumenten framför kyrkans västtorn. De tillhör en speciell grupp gravmonument från 1100- och 1200-talen som nästan enbart tillverkades och uppfördes i Västergötland. Undersökningen visade att monumentet sannolikt rests över en man som begravdes på 1100-talet. Han var ovanligt lång, 190 cm, och förändringar i skelettet visar att han spenderat mycket tid på hästryggen. På 1300-talet har en spenslig kvinna i 30-årsåldern begravts under samma monument och 200 år senare begravdes där ytterligare en kvinna. Varför människor begravts på samma plats på det här sättet vet vi inte, men fortsatta undersökningar och en DNA-analys av benen, kan förhoppningsvis ge svar.

I september fortsätter undersökningarna i Husaby med fokus på de stora stolphålen i åkern samt en ny metalldetektorundersökning. Varför ska vi då gräva i Husaby? Ja, svaret är kanske att Husaby på Kinnekulle är välkänt i samtidens historieskrivning, men kunskapen om platsen, spåren i landskapet och människorna som levde där för 1000 år sedan är än idag märkligt begränsad.

Husabyprojektet drivs av Västsvensk arkeologi i samarbete med Västergötlands museum. Ansvarig arkeolog är fil. dr Anna Nyqvist Thorsson.

fil. dr Anna Nyqvist Thorsson

Anna är fil. dr. i arkeologi och har arbetat med olika forskningsprojekt sedan 2000. Idag är hon, tillsammans med kollegan Annelie Nitenberg, verksamhetsledare på Västsvensk arkeologi och ansvarig för såväl forskning som konsultuppdrag. Hennes tidigare forskningsprojekt har framför allt handlat om yngre järnålder och tidig medeltid, med undersökningar av allt från vendel- och vikingatida boplatslämningar och gravar till medeltida stadslager, kyrkplatser och exklusiva gravmonument från 1200-talet.

Drivkraften har alltid varit en vilja att förstå människan bakom tingen och lämningarna i landskapet. Och relationen mellan människan och de fysiska saker hon omger sig med.

Genom en inventering och dokumentation av liljestenar och stavkorshällar kom intresset att riktas mot medeltida gravmonument och kristen begravningspraktik i framför allt Vänerlandskapet.

I synnerhet har hon intresserat sig för gravmonumentens sociala aspekter, hur de blev en del av en monumentalisering av landskapet under medeltiden och hur de fungerade i sociopolitiska strategier. Detta blev också ämnet för hennes avhandling som färdigställdes 2021.

Ytterligare artiklar från serien Arkeologi:

2st

Tillbaka till söksidan

 Flottningen på Göta älv och Vänern 

 Lödöse – ett centrum för handel och pilgrimer 

Här kan du boka plats på Husaby på Kinnekulle!
Eventet startar den kl