Den traditionella höstutflykten med Västergötlands fornminnesförening gick i år till Mariestad med besök i Domkyrkan, gamla fängelset (nuvarande Waterside) och avslutades med en tur på Vänern med M/S Marianne.
Mariestads domkyrka
Utflykten inleddes med ett besök i Mariestads ståtliga domkyrka där guiden Ingemar Lans berättade om kyrkobyggnadens tillkomst och historiska sammanhang. Historikern och författaren Åke Möller gav oss en närmare inblick i interiören och dess historia.
Varför Domkyrka?
Kyrkan började byggas 1593 på uppdrag av hertig Karl (senare Karl IX) och stod färdig 1619. Att den blev en domkyrka var en del av Gustav Vasas söners kamp om kungamakten och om kyrkans framtid. En domkyrka brukar vara centralhelgedom för ett stift med en biskop men Mariestads domkyrka leddes istället av en superintendent. Därför fick kyrkan domkyrkans titel – en benämning som blivit kvar som ett historiskt arv, även om Mariestad sedan länge inte är stiftsstad.
Interiören rymmer bland annat ett rikt utsmyckat altare och flera äldre inventarier. Genom seklerna har kyrkan drabbats av svåra prövningar, bland annat bränder och stormskador, men varje gång har den återställts och står idag som en central symbol för Mariestad.
Takkronan mitt i kyrkan lär vara en av de äldsta i Sverige
Centralfängelset i Mariestad – en mörk historia
Nästa anhalt var det gamla centralfängelset, i folkmun kallat Vita duvan. Här mötte vi Thomas Olsson, eldsjälen bakom museet och bevarandet av fängelsets historia. Med stor inlevelse berättade han om livsöden, hårda straff och den stränga disciplin som präglade tillvaron innanför murarna.
Fängelset invigdes redan 1749 och byggdes om 1842 för att ge något mer humana förhållanden. Trots det var livet för fångarna extremt hårt: långa arbetsdagar, piskstraff och total tystnad gällde. Den som bröt mot reglerna riskerade isoleringscell – ofta med tragiska följder.
Idag är livet lite bekvämare för dem som bor på fängelset.
Detta rum var tidigare platsen där det utdelades piskstraff.
Byggnaden bär fortfarande på sin mörka historia. De små cellerna var kalla, ljusinsläppet begränsades till himlen ovanför och källaren gav en känsla av hopplöshet. Många fängslande – och stundtals makabra – berättelser gör platsen till ett starkt minne för besökaren.
Kuriosa saknas inte heller. Ett planerat bröllop fick ställas in två gånger eftersom bruden blivit för berusad, och fängelset har till och med förevigats med en skivinspelning på plats av artisten Johnny Kask.
Verksamheten upphörde först 2010. Idag används delar av byggnaden som vandrarhem/hotell Waterside, men de historiska rummen minner fortfarande om den hårda verklighet som en gång rådde här.
På Vänern med M/S Marianne
Dagen avslutades med en båttur på Vänern. Väl ombord på M/S Marianne hälsade båtens skeppare, Per Skårstedt, med sin besättning alla välkomna och gick igenom säkerhetsföreskrifterna varefter vi stävade norrut i riktning mot Torsöbron.
Ombord serverades röding med potatissallad – p assande nog fisk fångad i Vänern – samtidigt som Fyrsällskapets ordförande, Bosse Björk, guidade oss förbi flera fyrar runt Mariestadsfjärden.
Fyrarna
Under vår färd passerade vi Nolhagens fyrar, som tillsammans bildar en viktig enslinje för farleden, liksom Snappuddens övre och nedre fyr från 1904 som hjälper sjöfarten in mot Mariestad. Turen gick under Torsöbron och vände vid fyren Bornäsudde på Torsö, även den från början av 1900-talet och ännu i drift.
Trots en kylig nordanvind blev det en solig och minnesvärd färd som satte punkt för en innehållsrik höstutflykt.
